En gång på ICA Atterdags såg jag en grå man med grått hår, grått ansikte och en grå rock över sina gråa byxor. Den gråa mannen var inte speciellt gammal, medelålders möjligtvis och bar på en grå portfölj. Mannen var före mig i kön till kassan och skulle betala för en påse godis, grått godis, troligtvis lakrits, i en helt grå förpackning. Mannen köpte även en dosa snus – en grå dosa snus. När mannen skred ut mot det gråa höstvädret kunde jag inte annat förundras hur man kan bli en så grå människa. ”Är jag så grå?” tänkte jag och såg på mig själv. Nej, så grå var jag tack och lov inte. Mina kläder sträckte sig även till vitt och svart vilket gubben grå inte kunde säga om sina kläder.