Stundtals kändes det lite som om jag hade fastnat i en scen från Jägarna. Senast jag var i Kiruna var i när jag var där på klassresa. Vi bodde då i Riksgränsen och hade ett välplanerat schema. Vi gick vandringar, besökte Ishotellet, LKAB:s besöksgruva och åkte båt till Narvik. När jag den var jag tillbaka i Kiruna var det för att åka vidare till Pirttivuopio där Segelflygklubben i Kiruna för 49:e året arrangerade ett vågflygläger.
Det blev en fin vågflygning som gav en notervärd höjdvinst till Rikssegelflygtävlingen. Vädret hade varit ganska dåligt hela veckan men så klarnade det upp tillräckligt dagen innan vi skulle åka tillbaka söderut. Min nödvändiga kontrollstart (på grund av vinteruppehållet) hade jag lyckats göra en av de helmulna dagarna så det var bara att glida ner i Kirunas Astir CS Jeans för att sedan åka upp i himlen. Urkopplingen blev över det som Kirunaborna kallar Södra branten. Det var min första gång i våg så jag hade ganska svårt i början att veta vilket mönster jag skulle flyga för att hitta tillbaka till vågen när jag trillat ur den. Efter en del irrande hittade jag ungefär var vågen var och kunde hålla mig i vågen för att stiga till 3284 meter över havet.