Det eggar min fantasi att tänka på vad människor har för roll i sina liv. I början av 1900-talet arbetade i ordningen 90 % av Sveriges arbetsföra befolkning med lantbruk. Idag är det cirka 1 % som jobbar med all vår livsmedelsproduktion. Var finns alla dessa ofullbordade jordbrukare i nutid? Hade jag själv tillbringat mina dagar på en åker och med husdjuren? Troligtvis hade jag det. Jag tror att det finns ett kall, en instinkt, i människor att ta hand om växter. Som med allt annat är variationen mellan individer stor men lockar man lite så kan den komma fram. Jag känner den hos mig. Tillräckligt länge har jag utforskat den här egenskapen för att vara tämligen säker på att det inte bara är en romantisk storstadsfantasi.

I dag har jag flera projekt som körs i olika datacenter. Den här bloggen finns på ett enkelt webbhotellskonto hos One.com i Danmark. Andra finns hos hostingföretag och hos giganterna Google, Apple och Microsoft. ”Set and forget” är ibland ett mål i tekniksammanhang. Det är oftast för slutanvändare, inte för sådana som mig. Jag tycker om periodiciteten i de projekt jag har. Man tänker ut hur det borde vara, sedan sår man ett frö. Därifrån återkommer man och förnyar, tar bort det som är gammalt och kollar så allt är som det ska. Under en stunds vila sköter sig sakerna förhoppningsvis själva och sedan är det bara att vara på’t igen. Har man tur kan man skörda emellanåt.

Jag behöver knappast fråga om liknelsen är uppenbar.