Det är svårt att inte hålla med om det mesta partiledarna sade i sina tal i år. Visst finns det bitar jag inte håller med om men på det hela taget så vill många uppnå precis samma sak. Det jag frågar mig är vad jag försakar när jag väljer ett parti framför ett annat. Almedalsveckan 2006 gjorde Fredrik Reinfeldt i sitt tal den utmärkt tydligt att miljön inte är ett prioriterat område för Moderaterna — här är vad ni får, här är det ni inte får, enkelt och begripligt. För även om riksdagspartierna har mer eller mindre kompletta partiprogram för att styra ett land så hör och läser jag alldeles för ofta en retorik som lika gärna skulle komma från ett enfrågeparti. Att välja parti gör jag genom två saker, partiprogrammet och förtroendet för enskilda politiker. Utspel och debatt fyller bara funktionen av att se om partirepresentanten har alla hästar hemma. I min mening, bestämmer du dig under den så kallade valspurten så gör du det av fel anledning.

I morgon bitti är det dags för Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson att avsluta Almedalsveckan 2011. Jag kommer vara där och lyssna och klappa när han säger något bra, inte för att jag sympatiserar med partiet utan för att det är så jag har gjort under de flesta andra partiledarnas tal. SD ska bekämpas och det borde ske på samma sätt som alla andra partier bekämpas av sina meningsmotståndare, inte genom personliga trakasserier och ignorerande. Samtidigt har SD varit det enda parti där jag sett att representanter har fått prata för, debattera och försvara sin politik. De mer etablerade partiernas representanter ägnar sig mest åt retoriskt skyttegravskrig, i alla fall under Almedalsveckan.